Förutom att lägga in ett svinfint blogginlägg om 30Minuter så är Marias blogg läsvärd för alla som vill hålla koll på webben. Läs inlägget om 30Minuter här (och ta med henne i din RSS-läsare, du kommer inte att ångra dig).

Folk har frågat om jag är nervös och det var jag inte, men i torsdags och fredags kom en pirrig känsla krypandes. Nu är den som bortblåst igen efter att jag haft en skön helg och sovit ut ordentligt. Idag har jag dragit in lite ”voxpoppar” – alltså enkäter med folk på stan angående vargar och omänskligt långa löparlopp. De kan ni se i morgondagens sändning.

Förra säsongen avslutades med en studentspecial och den här veckan kommer att avslutas med ännu en studentfråga. Dels för att den är högaktuell (jag kommer inte berätta vad det gäller utan det får ni se i torsdagens sändning) och dessutom för att jag själv är student och får inspiration från den sfären. Den här terminen kommer jag att plugga en dokumentärfilmskurs på Linköpings universitet, Campus Norrköping, alltså här i krokarna. För övrigt kommer jag att plugga Ekonomijournalistik och Genus, litteratur och medier på distans.

Jag är färdigutbildad journalist, men med tanke på möjligheterna vi har här i Sverige att studera helt kostnadsfritt tycker jag att man ska passa på och utnyttja det till max. Som journalist är man i ständigt behov av att lära sig nya saker, förstå samhället bättre och hitta nya vinklar på olika teman och det är det som är tanken med mitt pluggande.

Nu ska jag titta på inspelningen av säsongens första 30minuter – missa inte programmet ikväll!

Varma hälsningar,

Cecilia

Det är ju rätt stort att ett lokal-tv-program från schlätta kan vara med och slåss om Svenska Designpriset. Vi tackar och bugar och bockar och känner oss mycket hedrade.

Men ännu viktigare är att programmet snart drar igång igen, den 31/8. Då har vi en ny redaktör vid rodret, Malin Perk heter hon. Det kommer mer info om henne här på sajten och tillsvidare kan jag bara säga att det känns kanon att ha henne med på den här seglatsen. Vill du kontakta Malin redan nu, så gör det. Hon nås på malin.perk24nt@24nt.se.

Sen har vi en ny programledare som kommer synas mycket i rutan i höst. Cecilia Vaccari heter hon och ni kommer säkert att få höra en massa från henne framöver. Även hon vill säkert bli nermejlad med bra idéer, förslag och feedback och henne når ni på cecilia.vaccari@24nt.se.

Själv kör jag vidare ett program i veckan. Lite mindre rate nu, men med desto mer glöd. Och ni vet väl att ni när som helst kan slänga iväg ett beundrar/avskyr/peppar/tipsar-brev till mig på anna.lindberg@24nt.se.

Väl mött och hoppas ni vill göra landets bästa lokala tv-show med oss i höst!

/Anna

Läs mer om tjänsterna: programredaktör och programledare. Där står hur du söker. Sista ansökningsdagen är den 16 juli. Och har du frågor kan du skicka ett mail till Anna Lindberg: anna.lindberg[at]24nt.se.

Nu tar vi sommaruppehåll och ska jag vara ärlig så hade jag inte orkat ett enda program till just nu. Det har varit ett otroligt arbetstempo att på knappt två personer fylla tre halvtimmar i veckan. Ibland har vi misströstat, både jag och Carro. Får vi till det den här veckan? Vad ska vi göra om ett av ämnena spricker? Kan vi flytta inspelningstiden lite grann för att få hit en av gästerna?

Men fantastiskt nog så har vi klarat av det, hela vägen. Vi har haft över 500 gäster i studion under det knappa halvåret vi har hållt på. Det har varit allt från politiker till elitidrottare och eldsjälar. Konstnärer, artister, föreningsrävar, ungdomsförbundare, högvis med forskare (ja, LiU är ett av våra bästa fiskevatten), terapeuter, studenter, författare...

Snart lägger vi upp hela listan så ni får se. Och våra program ligger kvar, bara att njuta av (typ) hela sommaren, om nån nu skulle orka med det.

Vi kommer att köra vidare i höst, tyvärr utan Carro som väntar barn. Men vi kommer tillbaka och gör förhoppningsvis ett program som lyfter en bit till. Och det, mina vänner, gör det inte utan er. Vi behöver er input. Vi vill ju göra ett program för er. Vill ni det?

Tills dess: ha en skön sommar. Det ska jag. Och närsomhelst kan vi hänga på twitter eller facebook, bara att joina (för där är jag jämt, i princip;)

/Anna

Trots att allt fler festivaler dyker upp runtomkring i Sverige har jag ännu inte hittat nån festival som jag kan kalla för min egen favorit. Det är ingen jag är direkt sugen på i år heller, trots att jag gillar rock och hårdrock. Jag är väl för mycket hårdrock och för lite hår-rock antar jag. Det verkar som att det är det som dominerar årets stora rockfestivaler här i Sverige... Det blir väl att stanna hemmavid i Norrköping istället, antar jag.

Inte så dåligt det egentligen när jag tänker efter. Augustifesten i Norrköping (som bland mycket annat har SM i musikfyrverkeri!) och Linköpings Stadsfest (med bland andra The Ark och Amanda Jensen som artister och International Street Market – matfestival) nämndes som lokala festivaler i gårdagens program. Kul att det händer en del i sommar!

Jag känner att jag måste få inflika en uppstickare som man inte bör missa: Munken in the Park i centrala Norrköping! De hittills släpat artisterna är Khoma, Timo Räisonen och Magnus Carlsson… Där har vi i alla fall en gratis höjdpunkt som förgyller Norrköping 9-10 juli. I deras grupp på Facebook sägs det att de sista artisterna släpps den här veckan, håll utkik på www.saligamunken.se för den uppdateringen!

Mer info hittas också på www.linkopingsstadsfest.se och www.upplev.norrkoping.se

Glad sommar önskar
Karin, gästbloggare

När 30minuter är tillbaka i höst blir det av naturliga skäl en hel del valsnack i programmet.

Vad tycker du att vi ska ta upp? Skriv ner din viktigaste valfråga i ett inlägg på vår Facebooksida och motivera varför du tycker att den är viktig. Sedan ser du till att dina kompisar gillar just ditt inlägg. Den valfråga som har fått flest "gilla-klick" den nionde augusti vinner ett fint pris.

Ha en skön sommar så ses vi på Facebook!

Nån illivillig robot tycks ha spårat upp 30minuter.nu och bara tryckt in en massa gojs. Inget vidare. Nu ska problemet vara avhjälpt, vilket känns skönt. Men efter att ha suttit och klickat typ 100 000 gånger för att radera en massa spam för hand, känns det bra med lite uppmuntran. Spam är ju inte bara dåligt, liksom.

Jag hade ingen aning om att Visualiseringscentrum C har varit planerat under en så lång tid! Jag har inte bott här så länge och var tydligen bara 12 år när de kom på idén om det här projektet, men i alla fall! Det är klart att man inte bygger upp det här spektaklet på så kort tid, men tio år….! Kul att veta det, plus att det är ett av de mest moderna i världen. Något att vara stolt över som norrköpingsbo, helt klart.

På grund av mycket annat i vardagen har jag tyvärr inte hunnit gå på de  invigningsevenemang som varit på Visualiseringscentrumet under helgen. Tack och lov hann jag se den audivisuella show av franska AntiVJ som projicerades på Visualiseringscentrumets fasad, vilket spektakulärt avslutade invigningshelgen. Riktigt häftigt vad man kan göra med dagens teknik - hur det gått till att skapa detta från grunden kan man bara fantisera om…

Om du mot förmodan missade det finns avslutningsshowen dokumenterad – hurra för folk med videokameror!

Ett besök och se en film på C känns som ett måste, för min del är det bara en tidsfråga om när det blir och vad som visas!

Mer info kan hittas på www.visualiseringscenter.se

/Karin,
Gästbloggare

Det är ju så att varje programledare måste förbereda sig. När manus är skrivet, gästerna på ingång och lamporna i studion tänds, ja då måste man ju fokusera.

Jag har alltid velat ha minst 15 minuter för mig själv innan sändning, för att plugga in avor och påor, komma i stämning, kanske andas lite som min SVT-coach Svoppen tyckte att man skulle göra.

Grejen är att på vårt kontor finns egentligen ingenstans att sitta och komma ner i varv före sändning, så jag brukar ockupera toaletten vid ingången på hörnet. Det är bra, då kan man snacka framför spegeln och kolla miner. Man kan bättra på sminket. Men det är ingen vidare miljö att andas i, om man säger så.

Och resultatet blir att jag inte riktigt har hittat den där sköna stämningen. Känt mig lite uppåner när det väl är dags att gå in i studion.

Fram till för typ en månad sen. Då kom jag på det allra bästa att göra på toaletten. Det är att ta ett parti tetris på mobilen. Fem minuter, man hinner med kanske tre-fyra banor i Magic mode. Fantastiskt. Tankarna samlar sig som tetrisklossar i tajta formationer.

Sen antar jag att det skulle kunna se lite oseriöst ut om folk visste att jag satt på toaletten och spelade spel typ en kvart före sändning. Men vaddå. Jag låser ju.

/Anna

Förskolan Kakburken i Ryd jobbar med integration på det allra smartaste sättet. Hurdå? Jo, genom att hitta det som är gemensamt för barnen som går där. En minoritet har helsvenska föräldrar, de flesta har mamma och pappa som är födda i ett annat land.

- Det är så lätt att man exotiserar, pratar om mat och musik och dans från andra länder. Och det är bra. Men barnen bor ju här och måste hitta sin identitet här, säger rektor Ulla Carlsson.

Personalen har dragit igång projektet Vårt Ryd, där närområdet upptäcks av alla barnen tillsammans. Den gemensamma kulturen, här och nu, står i fokus. För Sverige ÄR mångkulturellt. Vi bygger det nya Sverige tillsammans. Och det börjar på förskolan. I Ryd.

/Anna

Det känns mycket bra att få chansen att gästblogga hos 30minuter tillsammans med Karin och Marcus, och övriga redaktionen. Min förhoppning är att vi tillsammans med er läsare via denna kanal kan fördjupa och förlänga de diskussioner som påbörjas i programmen, att vi tillsammans kan arbeta för att diskussionen inte dör ut efter de 30 minuter som erbjuds via vår TV. Det är ofta problemet med TV som enda kanal, att man är begränsad till en viss programtid, och att ämnena sedan faller i glömska.

Min utgångspunkt som skribent på denna blogg kommer vara att ta fasta på de kulturella inslagen i programmet. Kultur, och då främst litteratur, är det område där jag känner mig som mest hemma.

Jag arbetar på heltid som personlig assistent, och på deltid som kombinerad informatör, och ansvarig för två webbplatser och intern-TV i min bostadsrättsförening och dessutom som bloggare på Telias iPhoneblogg.

Det senaste året har jag spenderat all min fritid på att skriva kritik inom det skönlitterära området, dels som en del av bokbloggskollektivet PocketBlogg.se, men även på min egen poesiblogg Mikropoesi.se, och jag och min fru är just nu i färd med att sätta upp en barnboksblogg. Dessutom bildbloggar jag på jimmyasklund.com.

Jag älskar bloggandet, och den enkla publiceringskanal som bloggarna utgör, och jag är snabb att titulera mig själv som bloggare. Det upptar åtminstone en stor del av min vakna tid.

Jag har dessutom två döttrar, Elvira som är tre år gammal, och Stella-Marie som är dryga året, och de kräver så klart en hel del kärlek och tid, som jag med glädje ger dem.

Under den kommande tiden kommer ni få lära känna mig mer genom mina inlägg, och jag hoppas få lära känna er.

/Jimmy Asklund

Väldigt intressant ämne som kommer att tas upp ikväll i 30 minuter. Jag har reflekterat över ämnet någon gång och att det nog anses vara väldigt tabu av samhället som kvinna att inte vilja ha några barn. Är det så fel? Har man inte rätten att välja ändå i slutändan? Har en känsla av att man som kvinna säkert känner sig betraktad som onormal om man gör detta val. Vi anser oss vara så liberala i Sverige, men detta kan nog vara en öm punkt där de flesta bara tar för givet att man vill och skaffar barn. Ska bli intressant att följa diskussionen!

/Karin
Gästbloggare

Nu är tiden kommen för att jag ska  gästblogga på 30minuter, vilket känns fantastiskt roligt. Vem är då jag? Jo, mitt namn är Marcus Åberg och är en glad kille på 22 år som bor i utkanten av Norrköping. Mina dagar ägnar jag åt studier på Linköpings Universitet där jag läser Kultur, samhälle och mediegestaltning andra året. Trivs väldigt bra med utbildning och den passar mig väldigt bra eftersom jag gillar att jobba mycket med media och här får man prova på lite av allt.

När jag inte studerar är jag nog en helt vanlig kille som gillar att röra på mig, håller på med friidrott och löpning samtidigt som jag är väldigt sportintresserad och följer de flesta sporter. En annan sak som jag gillar är utmaningar och ha fullt upp att göra.  Själv har jag en blogg med namnet slipsens.blogg.se. En blogg som jag tycker att du ska kika in på, lite smygreklam sådär.

Att göra en presentation av sig själv som ska vara kort och konsist har jag väldigt svårt för och istället tycker jag att du som läser helt enkelt får ställa frågor till mig om ni undrar över någonting. Tveka inte att kontakta mig isåfall via kommentarer eller via mail. En uppgift som jag hoppas ni kommer gilla för själv ser jag det som ett hedersamt uppdrag.

Efter gårdagens program med inslaget om trettonåriga Ranin med Downs syndrom ger det mig funderingar över hur Migrationsverket faktiskt resonerar där inne bakom sina stängda dörrar. Jag är nog inte ensam om att bli lite småarg varje gång man får höra om såna här fall i media. Hur jobbar de egentligen med de här frågorna på Migrationsverket? Det gör mig smått nyfiken. Vem säger till dem att det inte är någon hotbild att återvända till Syrien i Ranins fall? Var kommer riktlinjerna ifrån? Tar de inte till sig anhörigas åsiker – de om någon är väl medvetna om klimatet i sitt forna hemland…?

Om någon därute jobbar på Migrationsverket skulle i alla fall jag vara intresserad av att veta hur det går till där inne. Om man inte som handläggare någon gång varit medveten om risker med att skicka hem personer men ändå tagit beslutet om utvisning…

Hej på er föresten. Det är jag som är en av de lite småhemliga gästbloggarna!
Jag heter Karin, är 22 år och pluggar nu mina sista veckor på Grafisk design och kommunikation på LiU campus Norrköping. Snabba uppdateringar från mig hittar du på twitter.com/karinkvittrar

Jag började dagen med att vakna tidigt (sov med telefonen i sängen, men det är en helt annan historia) och åka till Scandic hotel på Ingelsta i Norrköping. Där köpte jag en basketkorg. För det kan man göra på Scandics parkering, förutsatt att man har rätt kontakter.

Och i kvällens program pratar vi basket - igen. Den här gången med rullstolsherrarna som tog SM-guld i år - igen. Ser fram emot det. Basket FTW, liksom.

/Anna

Ibland kan man känna att den här bloggen rullar lite på tomgång. Snart kommer det dock att bli ändring på det. Vi har nämligen bjudit in ett gäng gästbloggare, eller om jag ska kalla dem tittarbloggare. Igår var de på besök hos oss på redaktionen och det känns riktigt kul att kunna släppa in dem i vår blogg.

Tanken är att våra nya bloggare ska vara ett fönster mellan er tittare och oss som gör 30Minuter. Samtidigt som de bloggar för er, bloggar de också för oss. Vi hoppas och tror att det kan bidra till utvecklingen av programmet och göra det mer relevant. Dessutom förlänger vi programmet ytterligare på webben och ger möjlighet för nya diskussioner i kommentarsfälten.

Vilka våra gästbloggare är tänker jag inte tala om nu, de kommer nämligen att presentera sig själva. Håll utkik!

- Maria

Jag har varit på en del sådana där konferenser genom åren, inte minst när jag jobbade som webbchef på Corren för ett antal år sedan.

Och föreläsarna på de här konferenserna hade oftast samma upplägg: berätta om sig själva som det lyckade exemplet, med råd om hur man gör den bästa lösningen, skaffar sig inflytande, är först med något viktigt.

Och på sätt och vis är ju 30Minuter unikt. Det finns inget annat tv-program i Sverige som lever så integrerat med sociala medier som vi gör. Inget annat program som livesänder inspelningarna på webben via Bambuser och sen sänder det "färdiga" formatet i vanlig tv (och på webben, såklart). Som bjuder in Facebook-gänget inför varje intervju, eller ber om input till idéer via den sociala webben i den utsträckning som vi gör.

Och det är jag såklart stolt över. Men lyckat exempel? Det kan man väl inte säga när man precis har börjat? När vi inte ser vad det egentligen ger för utfall eller om det börjar komma in cash för att vi håller på sådär?

Så nej, det blir nog ingen självförhärligande föreläsning om 30Minuters förträfflighet och vår framgång i den sociala webben.

Däremot kommer jag att prata om att vara bron. Om att stå med ett ben i så kallad gammelmedia, leva under precis samma produktionskrav som alla andra - men ändå finnas med i det nya. Om kulturkrockarna, slitningarna, svårigheterna, problemen. Men också om möjligheterna med och inte minst anledningarna till att faktiskt leva i samklang med den sociala webben.

För jag tror ju benhårt på att relevans är klippan som vi lokala medier bygger vår verksamhet på. Och relevans är en extremt viktig ingrediens i den sociala webben. Vad tror ni, är det nåt att prata om?

Eller hur man nu ska uttrycka det. Jag är väldigt nöjd med färgen, väldigt nöjd med längden (tack duktiga Sofie!). Men.

Som ni vet så spelar vi ju in våra program, sen en tid tillbaka kan ni se inspelningen live på vår Facebook-sida. Och förra onsdagen intervjuade jag Mons Kallentoft. Han är ganska hett villebråd dessa dagar och kunde bara komma till oss förra onsdagen, men vi bestämde oss för att intervjun skulle sändas tisdagen veckan därpå (alltså i morgon).

Klipska läsare anar vad som följer...

I alla fall, vår scripta Karin såg till att jag kom ihåg vilka kläder jag hade på mig och hur jag var sminkad i onsdags, för att kunna se likadan ut i morgon när intervjun ska klippas in i det övriga programmet.

Grejen är ju bara att nu har jag ju en helt ny frisyr. Det finns nog ingen i hela världen som kan tro att jag skulle lyckas blondera håret i reklampausen.

Så där rök den ihopfejkningen. Får väl helt enkelt bita i det sura äpplet och förklara hur det ligger till. I sändning.

Och allvarligt, så mycket som vi puffar för våra livesändningar så är det nog ingen som egentligen tror att vi sänder live i tv. Men man kan ju alltid försöka luras. Eller också inte.